Veckans bild - På väg ner för Faksefjell
Veckans bild - På väg ner för Faksefjell i oktober 2000
Veckans bild har en liten bakgrundshistoria som kan vara värd att nämna. Det är alltså i oktober 2000, över 25 år sedan. Det är disigt och lätt dystert. Det kan möjligen ha att göra med att vi satt uppe sent natten innan och löste världsproblem.
Att då ta sig an stigningen uppför till Grunnfossgnollen, den sydligaste toppen på Faksefjell var dumt. Mycket dumt. Nog för att åtminstone jag alltid har svettats mycket när jag har idrottat men just den här dagen var det rent larvigt. Dessutom hade en av mina medvandrare köpt en sprillans ny digitalkamera, en Nikon Coolpix 990 till ett pris på runt 10.000 kronor.
Den skulle han just där och då trycka upp i mitt och den tredje vandrarens nylle och prova makroläget på våra svettpärlor och högröda ansikten. Det var inte vackert och renderade en del svavelosande eder som fick skogen att rodna. Han tog ungefär 400 bilder på turen och hur många som var närbilder på oss vill jag inte ens räkna. Det var ondska.
Turen från Gnollkoia var dock fin och skogen hög. Till vänster passerade vi den gamla ravinen från istiden där isälven slingrar sig ner för fjället. Efter cirka 2 kilometer planar det ut och en skylt med texten Måsavelta står lutad mot ett träd. Ett par gamla hästbindningar sitter fästa i trädet. Här samlade man all mossa som plockades på hösten, i stora stackar. Sedan fick de frysa till och så hämtade man klumparna på vinterföret. Mossan användes som foder till djuren.
Nu blir stigen mer otydlig och de blå markeringarna försvinner men några röda markeringar visar riktningen och vi kommer upp i passet mellan Hammarsjoskaftet till vänster och Grunnfossgnollen till höger. Skogen försvinner men istället får vi öppen blockterräng. En fin och ganska lätt vandring men man får se var man sätter fötterna.
Det var ju som sagt oktober och disigt så det var halt att gå. Efter att ha tagit en lång paus uppe på toppen där vi kikade på alla stenrösen och där Stöten då och då skymtade mellan molnbankarna, så var det dags att gå tillbaka. Nu fick vi den briljanta idén att gena ner mot Måsavelta för att slippa någon kilometer eller så.
Att balansera i ett rejält lutande blockhav där allt var väldigt fuktigt och lavar på alla stenar, var inte så begåvat. Ett flertal gånger fick man stanna till och se var den säkraste vägen kunde tänkas gå. Vid ett av de tillfällena kikade jag norrut och såg vyn på bilden ovan med det härliga ljuset när molnen för en stund hade dragit sig undan.
Det gick bra att komma ner den här vägen också men torrt väder rekommenderas. Väl nere vid Gnollkoia igen blev det en välförtjänt kafferast.
Jag vill passa på att tipsa om mina böcker som kanske passar...
Böckerna beställer du antingen via mail, Bokbörsen eller via mina återförsäljare. All info hittar du här:
Böcker >>
Arbetet med nästa bok är i full gång men det dröjer ett tag till.
Skrivet av Stefan 2026-02-22
« Tillbaka | Till topps, bestefar!