Att skriva en bok - del 3

 

Det är jag igen... Hade ju utlovat en del 3 också i det här med att skriva en bok så då gör jag väl det.

Var slutade vi sist? Jo det var det här med att 'kill your darlings', att alla som skriver har hyss för sig och att man behöver ta hjälp utifrån. Det kan vara professionell hjälp med korrekturläsning, en redaktör som blir din elaka motpart som ifrågasätter det du skriver. Jag använder ordet ifrågasätter i en positiv bemärkelse eftersom syftet är gott; du ska kunna vara nöjd när din bok är klar.

Jag har inte använt mig av någon redaktör. Däremot har jag fått hjälp av familj och vänner och hittills tycker jag att det har räckt. På ett sätt är det ju värre att få kritik av familjen men det är bara att knipa igen. Jag har ju bett om det. Det viktiga är att hitta alla fel och brister innan det går i tryck.

Den första boken som jag skrev 2012, där finns det i förordet ett märkligt fel som stör mig. Jag hade skrivit att 'en del purister rynkar nog på näsan åt namnet Sälenfjällen'. I tryck står det 'turister'. Trots att jag har letat så hittar jag inte var det kan ha blivit fel. Ingen större sak men jäkligt irriterande. Efter ett tag så blir man luttrad men ändå förvånad varje gång den typen av fel dyker upp.

När allt är på plats, alla bilder är valda och godkända. Bildtexter, sidnummer, kartor och allt smått är klart. Då, just då uppstår den där lätta känslan av svindel. Inte panik utan svindel. Tryckfilerna skickas från sättning till tryckeri och man tappar helt kontrollen över sitt projekt. Det blir tomt.

Mailen kollas frekvent under dagen, inte ens en liiiiten fråga så att man vet att allt är på plats? Hinner de i tid som utlovat? Till slut skickar man en oskyldig fråga.

Efter lite mailande fram och tillbaka, med snabba beslut om lite olika saker, så börjar det närma sig Dagen D. D för Delivery. Tryckeriet har varit vänliga att skicka bilder på boken under processen vilket gjorde att jag kunde börja bygga upp intresset för presumtiva kunder. Här balanserar man på en skör tråd. Hur visar man att boken är på gång utan att spamma sönder allt och alla så att många (precis som jag) får en aversion istället? Noterade ni syftningsfelet i förra meningen?

Två pallar, 1100 kg. Doften av nytryckta böcker sprider sig
Två pallar, 1100 kg. Doften av nytryckta böcker sprider sig

Så kommer dagen. Man har följt de två pallarnas färd genom flera länder och nästan plottat dem när de åkte över Östersjön. Man blir lite fjollig. Lastbilen kommer på utsatt tid, pallarna lastas av på rätt ställe och en märklig känsla infinner sig. Man är ensam med sina böcker men är oerhört spänd på hur det ser ut.

Blev det bra? Är tryckkvaliteten bra eller blir man besviken? Jag erkänner här och nu att trycket till min bok Bilder från Sälenfjällen som kom 2015 inte är tillräckligt bra. Lärpengar minst sagt. Så öppnar man den första slumpmässigt utvalda kartongen...

Det är nästan som en barnafödelse. Inte ens i närheten såklart men ni förstår nog. Lukten av nytryckt bok är fantastisk. Man vrider och vänder på boken, kollar smådetaljer på omslaget och så öppnar man ett uppslag. Och ett till. Till slut har man bläddrat igenom halva boken när man inser att man ska handbära in 1100 kg böcker i lagret.

Kommer ni ihåg vad jag skrev här ovan? Att alla författare har sin egen stil när de skriver? Ja inte alla förstås för en del verkar efterlikna sin favoritförfattare eller vad det nu kan vara. I det förra stycket började en mening med Och. Där passar det eftersom det är en lite 'raljant' beskrivning av en känsla. Att det stilistiskt är fullständigt fel är en annan sak. Där kom det igen, att börja en mening med Att.

Alla böcker inburna
Allt inburet på plats. Det kändes lite i rygg och armar men det var det värt.

Det jag vill ha sagt är att 'kill your darlings'... Våga ändra på ditt skrivsätt utifrån situationen. Är det ett kåseri som detta går det bra. Är det i andra sammanhang passar det nog inte alls.

På kvällen sjunker man ned i sin favorithörna med boken, kanske med något glas med god dryck bredvid. Jag läser inte från pärm till pärm. Istället ger jag mig på de tveksamheter som man vet finns i varje bok. Syns de eller är det bara i författarens ögon? Av någon märklig anledning börjar man fundera på nästa bok. Åtminstone blir jag inspirerad till att kasta mig på något nytt. Japp, det finns planer...

Men, det är ju ett jobb kvar att göra och det är att marknadsföra och sälja boken samt att bokföra alla intressanta händelser inom och utom EU. Momshanteringen och bokslut är... hmm... intressant vill jag lova.

Detta tänkte jag återkomma till i del 4.

Det är en del saker på gång i bakgrunden också som jag hoppas kunna visa inom kort. Jag ska även flytta om lite på hemsidorna så att böckerna håller sig på företagsdelen och det vandringsrelaterade håller sig här. Dessutom kan jag nog redan nu utlova en eller ett par nya vandringsleder här på hemsidan.

Anledningen till att jag inte har skrivit några nya vandringsleder här på länge var främst att det var en annan bok på gång om vandringar i Sälenfjällen av en annan författare och jag valde att ha kvar en del föråldrad/felaktig information. Den boken kom ut och mycket riktigt så fanns en hel del av mina idéer och formuleringar med där. Gott så. Då kunde jag efter det ändra här på hemsidan vilket är gjort.

Slut på del 3.

Länkar till andra inlägg i ämnet:
Att skriva en bok - del 1 >>
Att skriva en bok - del 2 >>
Att skriva en bok - del 4 >>
Att skriva en bok - del 5 >>


Skrivet av Stefan 2021-02-21

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!