En tur till Vestmarka och Skillingsfors

 

Från Rödehallsröset mot Hauga och Buvassröset
Från Rödehallsröset mot Hauga och Buvassröset

Här har jag ju inte skrivt på länge. Händer det något med t.ex nästa bok?

Jodå, jag håller på i bakgrunden och jobbar på lediga stunder. Dessutom har jag hållit på med en hel del planering inför kommande resor. En sådan gjorde jag nu 29-30/4.

Det är ju inte bara att stövla in på privat mark, ta bilder och så publicera. Jag vill självfallet ha kontakt med markägare och oftast så ger det en trevlig konversation på plats eller via chat/mail. Inte bara det, man får information som man kan nysta vidare i som jag aldrig hade kunnat få fram utan hjälp från de lokalkända. Dessutom är det alltid bra att ha hört av sig i förväg ifall någon undrar.

Denna gång tog jag turen till Värmland men inte till den nordligaste delen utan till trakterna till Magnor / Eda / Charlottenberg, med en hel del avstickare på vägen. Men, vad har nu det med den kommande boken att göra?

Jo, år 1268 möttes den svenske kung Valdemar Birgersson och den norske kungen Magnus Lagaböte Håkonsson i Ljodhusum. Detta märkliga namn betyder faktiskt Lödösehus vilket ju blir logiskt eftersom gränsen följde Göta Älv.

Vid gränsrannsakningen som föregick detta kungamöte hade man utgått från Kulbliks gård mellan Vestmarka och Skillingsfors och sedan räknat upp de olika råmärkena enligt följande: "I hauginum vidr Kulblik, Helgasio, Vaxu bru, Holman flata...'. Längre fram i dokumentet kommer man fram till Sälen och Trysil men det tar vi inte just nu.

Den här gången tog jag mig alltså till området kring Kulbliks gård och framförallt de gränsrösen som finns där idag, de är ju från 1754 och heter Rödehallsröset (Rr56) och Buvassröset (Rr57). Här gör gränsen en lite märklig böj och följer bäcken söderut cirka 500 meter för att vika av österut igen.

Att köra hit från Karlstad är kul, det finns många skojiga och vackra vägar. Dessutom tog jag omvägen över Värmskogs Café som är kända för sina gigantiska räksmörgåsar. Rekommenderas varmt! Lättast är dock om man som jag kommer från Stockholm att köra via Arvika eller Åmotfors och så västerut till Skillingsfors.

Enligt den norska folktraditionen så ville den norska bonden att ängarna skulle vara kvar på norsk sida och gav då förrättarna en get eller ett får som muta. Med stor sannolikhet är det från gränsuppgången runt 1749-1750 som var underlaget till Strömstadstraktaten från 1751 som detta avser men man vet aldrig, det kan ha varit redan på 1260-talet. Vi lär aldrig få veta vilket.

Almenninga i Vestmarka, här gick pilgrimsleden över tunet
Almenninga i Vestmarka, här gick pilgrimsleden över tunet

Klart är i alla fall att ängarna till gården Hauga slutligen hamnade på norsk sida år 1754 och att någon form av gård måste ha funnits vid Kulblik redan på 1200-talet. En pilgrimsled från 1000-talet gick redan söderifrån och norrut mot Vestmarka och lite längre norrut ligger hembygdsgården Almenninga som också har anor från 1200-talet. Men, hur illusterar man det här med en bild i boken?

Nu börjar ni nog ana att det här med källforskning inte bara är att rota i gamla skrifter utan även att studera satellitbilder för att jämföra med hur det ser ut idag. Även gamla platsnamn har ju förvrängts och heter något helt annat idag.

Jag tror dock att den bästa bilden för att illustrera är den som jag tog uppifrån Rödehallsröset, mot gården Hauga och ängarna ner till nästa röse. Vid röset finns även en 'pilgrimsbänk' att vila på för pilgrimsleden gick här uppe vid Högsäter.

Som sagt, arbetet pågår i mån av tid och det blir en hel del turer i främst Sälen och Trysil i sommar och höst. Det ska bli kul. Jag kommer även att uppdatera här på hemsidan med fler vandringsturer och bilder som jag har på lager.

Skrivet av Stefan 2024-05-01
Uppdaterat av Stefan 2024-07-11

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!