Stora Moberget
Vy över Stora Moberget från Støa Fellesbeite
Nu är det dags att bestiga Stora Moberget och det gör vi lättast genom att vi parkerar utanför bommen vid skogsbilvägen som leder uppför berget som utgår från vägen mot Stöten.
Utsikten från Stora Moberget mot norr
Vi tar snabbt höjd och får efter en kilometer en härlig utsikt mot Norr där vi ser Stöten och en bra bit in i Norge. Riksgränsgatan ligger som ett rakt streck i terrängen.
Vi fortsätter uppför skogsbilvägen och får även härliga vyer åt väster. Nedanför oss så finner vi några gränsrösen som lyser gula alldeles i närheten.
När skogsbilvägen har svängt över i sydlig riktning så planar stigningen sakta ut. På vänster sida finns ett mycket stort kalhygge och där vägen gör en liten högersväng kommer en smal tallskogsridå ner från toppen. Här viker vi in och följer de stigliknande hjulspåren från skogsmaskinerna, uppför kalhygget.
Den otydliga stigen som vi följer viker snart av och vi får söka oss själva upp till toppen. I början av 1900-talet var toppen kal i samband med en större skogsbrand men har nu på senare år åter täckts av skog. Utsikten är begränsad på grund av alla träden. Tillbaka samma väg ner till skogsbilvägen.
Ola Hålla-hemmet
Väl nere på vägen igen ligger riksröse 123 A på den motsatta sidan och lockar, endast 100 meter ifrån vägen. Skogsbilvägen fortsätter sedan söderut i några hundra meter till och avslutas med en större vändslinga.Från vändslingan fortsätter vi i sydostlig riktning längs de gamla hjulspåren och kommer in på en stig som stadigt sjunker utför genom ett äldre hygge. Ungskogen växte upp till några meters höjd och var ett viltrikt område där man hela tiden hade en känsla av att man är iakttagen.
På senare år har allt kalhuggits runt den gamla gården och det ser lite märkligt ut. Man har dock sparat högstubbar längs de gamla stigarna som går att följa. Nu finns även en bergtäkt till höger om oss precis vid riksgränsen.
Stigen svänger vänster nere vid gården och vi kommer in i ett lundartat område som är den gamla gårdens marker och möts av en frodig växtlighet jämfört med den kalhuggna skogen utanför.
Grunden och eldstaden vid Stora Mobergets gård
En gammal grund finns kvar med gavlarna i nord-sydlig riktning och i ena hörnet syns den raserade spismuren. I ostlig riktning ser vi en spännande stenmur och vi beger oss dit. Här syns det tydligt att en stig fortsätter åt nordost och Björnbäckdalen, något som även syns på gamla kartor.
Jordkällaren vid Stora Mobergets gård
Ju mer vi ser oss omkring, desto mer finner vi stenmurar och upplagda stenrösen runt hela vallen. Här och var finner vi även de sista resterna av gärdesgårdar, gamla plintar mm. Vilket slit och vilken odlargärning! Vem var då denna Ola Hålla som valde att bosätta sig på denna ensliga plats?
Först och främst var det kanske inte så ensligt som man kan tro. Gården placerades där stigarna gick ihop mellan Brunntjärnåsen i söder och Flatåsen respektive Björnbäckdalen i norr. Ole Engebretsen föddes 1827 i Bjørkholla. Han var skomakare och gifte sig 1859 med Pernille Hansdatter Løvberget, född 1836. Efter giftermålet får de barnen Ener, Olavus, Hans, Per Olaf samt August.
Troligen byggdes gården runt 1866-1867 och år 1900 fanns föräldrarna samt de två yngsta barnen kvar på gården. Gissningsvis övergavs gården vid föräldrarnas frånfälle, troligen 1912.
För att göra historien än mer intressant så är detta inte gårdens ursprungliga plats. Ursprungligen byggdes den cirka 300 meter högre upp på berget vid en källa. Men man fick problem med de underjordiska så gården flyttades helt sonika till denna plats och så ledde man vattnet från källan via ett sinnrikt system av kluvna stockar ner till den nya platsen. Denna lösning finns även på ett flertal platser på den norska sidan.
Runt östra sidan och tillbaka
Om vi går österut genom den gamla ingången i gärdesgården och letar lite, så finns det en gammal stig som leder svagt uppför längs Stora Mobergets branta ostsida. Här har man dock lämnat högstubbar så det är numera lätt att följa stigen. Förr i tiden gick den hela vägen bort till Stötenvägen men stora kalhyggen har gjort att det bitvis är lite svårt att följa stigen. Det går att gå den här vägen men det är en krävande vandring eftersom man gärna håller för mycket österut längs hjulspåren över kalhygget och hamnar nere på Stötenvägen istället. Stigen fortsatte sedan över mot Björnbäckdalen och ner till fäboden Rönningen som låg nere vid Björnbäcken. Detta var Stora Mobergets sommarfäbod.Jag rekommenderar dock att vi fortsätter ner till skogsbilvägen som syns från vallen. Den bröts 2010 och går från det gamla hygget vid gränsen som nu används som bergtäkt och går på den södra sidan av berget hela vägen ner till Stötenvägen. Den följer vi norrut tillbaka till utgångspunkten.
Alternativ väg
Stigningen från Stötenvägen och runt hela berget kan vara lite avskräckande och jag håller med, den är rejäl. Ett bättre förslag kan vara att svänga in från Stötenvägen vid den röda stugan, passera bergtäkten och parkera vid stigen nära Stormon. Här gör vägen en kraftig sväg åt vänster och inne i skogen till vänster hittar vi en tjärn. Det var här man hämtade vatten på vintern från gården. Åt nordväst går en lättgången stig direkt mot Stora Mobergets gård.Längs stigen passerar vi Stomp-Jons dödsplats. 1920 var han 85 år och kände att slutet närmade sig. På väg hem till Flatåsen från ett besök söderut, kanske till Brunntjärnåsen, föll han ihop nedanför en gran. När han hittades efter ett par veckor hade snön fallit över honom och harspår fanns i snön ovanpå kroppen.
Granen finns inte kvar men bilderna nedan visar hur det såg ut före och efter kalhygget. Efter skylten är det lätt att gå fram till grusvägen och de sista hundra metrarna fram till Stora Mobergets gård. Tillbaka samma väg.
Stomp-Jons dödsplats 2011
Stomp-Jons dödsplats 2018
Senast uppdaterat av Stefan 2023-01-08
Ledfakta
Avstånd
8 km
Höjdskillnad
+ 240, - 240
Karta
Länk till karta över leden >>
Tips!
I det här området finns det även minst ett björnide nära toppen mot sydost som jag ska leta rätt på vid tillfälle.